How long shall we two wait, before we're one?

Vart lite jobbigt hemma som vanligt så jag flydde skogen för att tillbringa kvällen o natten inne i staden. Tack Frida för du räddar mitt liv! Hade eg tänkt att min riddare på sin vita springare skulle rädda mig men så blev det icke ;)
Idag ska jag försöka rida ett halvseriöst pass o försöka få syrran att fota. Det har ju inte gått så bra med de planerna hittils^^ För övrigt är jag skittrött för va tvungen att gå upp halv sju för att åka hem(?) o släppa ut hästarna och släppa in hantverkarna, ny dusch till mig och ny toa till pappa o mamma ska fixas :)
(ang det där lilla frågetecknet efter hem, ett hem ska väl vara en plats där man trivs o känner sig trygg o lugn? Om så är fallet har jag inget hem, sad but that's the truth... )
Kanske familjeförhållandena inte är på topp men jag har fan världens bästa vänner som räddar mig <3


Love♥




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0